|
Jag ska försöka pränta ner lite om
min livshistoria. Jag
växte upp i en liten familj med en bror som var ett år äldre än
mig. Vi bodde på landet närmare bestämt på bondgårdar där min
far skötte om korna och mjölkade och skötte det mesta runt om
djuren och dess skötsel. Jag var den
yngre brodern, min bror var fem år äldre än mig. Jag var mycket
sjuk min i barndomen. Hade alla möjliga
bröstsjukdomar och var inlagd på lasarett titt som tätt. Började i
skolan ett år senare än andra barn bara för det.
I skolan blev jag alltid mobbad och
kallades både det en och det andra. Jag kände mig underlägsen andra
barn och var för det mesta för mig själv. Utom när det handlade om
idrott då var jag framme och ville väl visa att jag också kunde,
ett sätt för mig att hävda mig kanske. Det
förekom ingen alkohol i familjen, min far drack bara något glas vid
festligare tillfällen, och min mor drack inte heller. Själv
kom jag i kontakt med alkohol vid så där femtonårsåldern när jag
slutat skolan och var ute och jagade brudar som det hette. Min
alkoholkonsumtion var som jag ser det nu omåttlig, jag kunde inte få
nog förrän jag låg där och sparkade och hade tappat minnet och all
kontakt med var och hur jag var. Jag
hade aldrig någon framgång hos de så kallade brudarna och jag kunde
då inte förstå varför. Det är förts senare i livet som jag
begrep varför, det var ju att jag alltid var full, och vilken brud
vill vara med en sådan. När blev
jag egentligen alkoholist har jag frågat mig.....
Jo det var när jag kom upp i femtioårsåldern, alltså kanske sent i
livet. I början så drack jag bara i helger och på fester, och
alltid fullast så klart. Min
konsumtion var måttlig i den början, jobbade i veckorna även om det
i bland var Kämpigt. Det var först senare i livet som det tilltog
och blev allt mer och mer och hittade på alla möjliga sjukdomar för
att dölja varför jag var hemma från jobbet.
Så höll det på trodde att de inte
visste någonting på jobbet så det var ju OK tyckte jag.
Men spriten tilltog allt mer och mer.
Ursäkterna mera och svårare att dölja, vilket skulle visa sig . Efter
att ett par gånger kommit full till jobbet och varit hemma utan att
meddela varför så sprack bubblan. Jag började ljuga hemma och gömma
sprit och öl överallt för att ha en buffert när jag kände
mig skakig. Om sagt det gick ett tag
med så småningom så blev jag tvungen att ta en behandling om jag
ville behålla min anställning. Och det gjorde jag. Jag
minns när jag kom till behandlingshemmet första gången och blev klädd
i pyjamas och restriktioner om att inte få ha radio, tidningar och
inte gå ut och vad det var allt. Toppen
var när första mötet skulle börja . Vi satte oss i ring runt
levande ljus med ordet Gud på väggarna, jag tänkte då att va i
hela fridens namn är detta, det var nära att jag flydde i panik därifrån.
Men tiden gick och jag fick upp ögonen
vad det egentligen gick ut på, det var ju inte någon Gudstro i den
mening jag hade trott. Jag fullföljde
behandlingen och alla återbesöken och tyckte jag var helt frisk. Men
ack så fel jag hade, efter ca nio-tio månader så tyckte jag att ett
glas öl kan jag väl ta, det ska inte spela någon roll. Sagt och
gjort jag gjorde så. Den där ena ölen blev så småningom en till
och ytterligare en till. Det hela slutade med att jag helt tappade
kontrollen över hur mycket jag drack. Uteblev från arbetet och
struntade i att meddela varför jag var hemma, det var bara spriten i
mitt huvud. Det slutade med att
arbetsgivaren kom hem till mig i allt elände och fick se mig
som jag var, ingen vacker syn fick jag höra senare. Jag
skickades till min andra behandling och fullföljde den, och fick först
då insikt i vad det handlade om.
Jag fattade vad det handlade om, det var för mig fantastiskt detta
med tolvstegen och kamratskapen med andra alkoholister. Började
gå regelbundet på AA och har så gjort sedan dess. Jag går på så
många möten jag kan och det känns inte som ett tvång, utan en del
i mitt liv idag. Utan AA skulle jag nog inte skriva dessa rader i dag,
tror inte det. Jag har fått känna mig själv hur jag fungerar i mitt
allra innersta tack vare AA´s program. Synd bara att inte fler behövande
får den chansen att delta i AA´s program Är
nykter utan ansträngning i dag och ber min Gud om vägledning.
Hälsningar Yngve alkoholist.
|
