Helen alkoholist och beroende av en massa annat.

Jag är även kvinna och mamma till 5 barn. Kanske är det just därför jag känner att det är viktigt att jag delar med mig av mitt liv, för vi är många kvinnor som är alkoholister och min skam över detta faktum var total. Jag gick oerhört länge i min förnekelse. Jag vill ge andra kvinnor hopp om att det finns en väg ut.

För mej har första steget i AA:s tolv steg varit det avgörande för att börja leva ett nyktert liv:

Första steget ........ Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen - att vi förlorat kontrollen över våra liv.

Jag tror att detta är det svåraste men samtidigt det viktigaste steget. Varför är det så svårt då? Det ligger i människans överlevnadsinstinkt att ha koll, makt och kontroll. Det är ett nedärvt beteende, tror jag. De människor som "gav upp", ansågs svaga och hade dåliga chanser att klara sig i ett primitivt samhälle där kärnan var jakt, fortplantning och överlevnad. Det har gått så långt så jag tror att det ligger i människans gener ...... för att överleva och klara sig så bra som möjligt.

Vilka barn har inte fått lära sig av sina föräldrar "att aldrig ge upp", går det inte på ena viset så; "försök på något annat vis". "Annars mister ni kontrollen på ert liv och går under". Ge inte upp, vad som än händer.!! Jag tror att det är mycket detta som gör att så många beroende har svårt att ta första steget och en del väljer att gå ut i kylan gång på gång ........ och en del väljer att inte följa denna väg.

Ingen pratade om att det är precis tvärt om när det gäller alkohol och droger. Själv kämpade jag både länge och väl, på både ena och andra viset. Kontroll hade jag .... jag drack bara fel saker. Det var ju nog så att det var bara starksprit som jag inte tålde. Vin funkade nog bättre. Funkade det inte med vinet, var det nog så att jag hade ätit för lite, så det slog på "snett". Öl var nog bättre, lite nyttigare. ..... mera näring å så!!!!! Full koll på läget, gällde bara att klura ut hur. Piller fanns alltid för att ta bort om jag mådde dåligt. Pillerna hade doktorn skrivit ut, så det var ju helt OK. Lite "röka" gick också an ett tag, men det skulle också vara speciella sorter. Jag visste hur det skulle vara för jag hade full koll på läget.

Att jag hamnade på avgiftningar ... var bara en miss i protokollet. Höll jag det bara på "jämn, lagom nivå", så orkade och klarade jag av livet. Gud hade sänt drogerna till jorden, för att just jag , Helen, skulle klara av att hantera mitt för jävliga liv. Min taskiga barndom, min misshandlande man och senare skilsmässan, mina oroliga, busiga barn .......... allt var för jävligt mot mig.

Till slut satt jag inne i en flaska och knarkade. Då fick jag min första behandling, som lärde mej en del. Jag trodde åtminstone att jag hade blivit normal igen och hade lärt mig att hantera droger på ett "normalt, naturligt vis". AA och NA behövde inte jag inte, det här kunde jag "kirra" ändå ................. Jo, jo ......... det gick åt helvete i ett rasande tempo. 3 års lidande och ett fruktansvärt destruktivt missbrukande. Jag kallar det inte återfall på återfall, fastän jag höll upp i långa perioder ........ Jag hade inte slutat att missbruka, jag var promillefri emellanåt, men där fanns inget som helst tillfrisknande. Samma gamla beteenden.

Hela mitt liv gick ut på att planera mitt drogande. Jag ljög, manipulerade, smög, gömde både mej själv och min sprit. Klok och listig var jag :o) Flaskor överallt, jag gömde alltid på tre ställen, i fall någon skulle hitta ett ställe ........ så hade jag ju mera. Jag trodde inte att någon var så listig att han eller hon kunde lista ut denna strategi. Uppfinningsrikedomen var enorm, inuti puffiga gardinkappor, bakom böcker och olika möbler, inuti den trasiga tvättmaskinen som stod kvar i källaren, slog ut sirapen i plastflaskorna och fyllde med whisky i stället (det är ju också brunt). Plastflaskor var bäst, för de gick att lägga ner och var inte så tunga och klirrade inte.

Jag manipulerade t.o.m. polisen. Jag hade blivit inkörd till psykakuten av min "idiotiske" bror. Sköterskan kollade mej … i och för sig 3 i promille men jag gick rakt, svarade klart och redigt, så de kunde inte behålla mej mot min vilja. ( Jag har inte ett enda minne av detta.) Brorsan lämnade mig där, vägrade att köra mej hem. Jag vandrade iväg i min morgonrock, ut på motorvägen och försökte lifta hem. Då kom polisen och sa att jag inte fick lifta på motorväg ....... och varför hade jag morgonrock på mej. Jag drog någon snyfthistoria om bråk hemma och jag hade druckit lite grand för jag var så ledsen. Jag fick dem att köra mej de 2 milen hem.

Jag var vansinnig, för all min sprit var hittad ..... inget kvar ........ hur skulle jag klara mej? Jo, T-Röd hade ingen tänkt på ........ Jag spydde och drack, spydde och drack............Följden blev att samma poliser fick komma 2 timmar senare och hämta mej. Jag blev väldigt våldsam och aggressiv ........ otroligt destruktiv. Så jag fick handbojor på mej, dem försökte jag givetvis kränga av mig, med den enda påföljden att jag fick stora sår på handlederna. Jag blev satt på LVM (lag om vård av missbrukare), eftersom jag var en fara för mej själv. Nu hade jag höjt promillehalten till 6, bra jobbat. Jag fick vak och sprutor och kanyler överallt och olika medikamenter, magpumpning för pillerna. Uppvaknandet och abstinensen behöver jag kanske inte beskriva .... det var något djävulskt .... jag trodde jag skulle dö. Psykdoktorn kom in och frågade om jag hade försökt ta livet av mig, för jag borde varit död med den promillehalten å piller på det.

Nääääää ......... svarade jag dumt, jag har "bara" druckit lite väl mycket!!!!

Mina konsekvenser av mitt missbruk var enorma .......... jag kom åter i kontakt med AA och NA och tolvstegsprogrammet. jag började förstå att de hade någonting som jag behövde. Jag fick förklarat för mej att det var en sjukdom, det var en stor lättnad! Jag blev erbjuden en ny behandling, för att få "de verktyg" jag behövde för att försöka behandla min sjukdom. Jag ville inte, jag trodde fortfarande att jag skulle klara av det själv. Men jag hade förlorat maken, han ville inte ha mig tillbaka och han skulle ta barnen och behålla vårt hem ............ utan mej.

Jag valde behandlingen, jag stod vid ett vägskäl och jag insåg att skulle jag klara att bo själv och gå igenom en skilsmässa till var jag tvungen att ta emot den styrka en behandling skulle kunna ge mig.

Det är ett av de bästa val jag har gjort i hela mitt liv. Inte nog med att jag insåg att jag var maktlös inför alkoholen och hade förlorat kontrollen över mitt liv. Jag fick även livsglädjen och styrkan tillbaka ............. och även mitt hem, min man och våra barn tillbaka.

Visst finns det en Högre Makt som ser till mej som liten är ................

I dag har jag fått ett liv som jag är oerhört tacksam över. Jag jobbar intensivt i programmet och ibland känns vägen besvärlig och krokig ........ men en dag i taget och ingen dag har varit sämre än när jag missbrukade. Genom att "ge upp" har jag fått förmågan att leva och klara av livet på dess villkor. Jag är såååååå TACKSAM!!

Jag tar första steget varje morgon när jag stiger upp och därefter tar jag beslutet för dagen ..... "Bara för idag ska jag vara nykter och drogfri".

Det har fungerat, dagar har lagts till dagar och blivit till år .......... i morgon fattar jag ett nytt beslut och jag hoppas vid Gud att jag bestämmer mej för att vara nykter, ytterligare 24 timmar.

I ljus och hopp /